Ogräs och ogräsbekämpning 24:e svenska ogräskonferensen
Institutionen för växtodling och Konsulentavdelningen/Mark-Växter Sveriges lantbruksuniversitet, 750 07 Uppsala Innehållsförteckning Sammanfattning AVSTRYKNING AV GLYFOSAT PÅ KLIPPTA KVICKROTSSKOTT Lido Dobrovich, Hjalmar Nilsson och Sigurd Håkansson Institutionen för växtodling I kärlförsök studerades effekten på kvickrot av glyfosat (i Roundup) applicerad genom avstrykning på klippta skott resp. genom tryckning på själva klippytorna eller på begränsade delar av strånas-bladens ytor längre ner. När klippytan var helt färsk, erhölls nästan samma effekt genom placering av en ringa mängd herbicid på klippytan som vid avstrykning av en totalt mycket större mängd längs strån och blad utöver den mängd som då också fastnade på klippytan. God effekt erhölls också vid applicering enbart på strån och blad utan att herbiciden kom i kontakt med klippytan. Ingen påtaglig effekt erhölls vid applicering enbart på en klippyta när denna var två dygn gammal och intorkad. Vid avstrykningen längs strån och blad, varvid också klippytorna blev bestrukna, noterades ingen säker skillnad i effekt mellan led där klippytan var färsk och led där den var 2 dygn gammal. Metoder för avstrykning av glyfosat, i preparatet Roundup, på ogräs har aktualiserats under senare tid. Roundup appliceras i en vätska med avsevärt högre koncentration än vid vanlig sprutning, och vätskeåtgången per arealenhet blir mindre. Appliceringssättet har närmast aktualiserats som metod för kvickrotsbekämpning i anslutning till skörd av stråsäd. Avstrykningen sker då på kvickrot vars längre skott klippts av vid skördetröskningen. Följande frågor har ställts i detta sammanhang. Erhålls effekt genom upptagning i själva snittytorna eller sker upptagning effektivt endast genom epidermis/stomata på blad och strån? Vad har åldern på snittytorna efter avklippningen för betydelse för effekten? Ett försök genomfördes sommaren-hösten 1982 för att få ett orienterande svar på dessa frågor. Experimentet arrangerades som ett kärlförsök i Institutionens för växtodling kärlgård. Kvickrotsutlöpare grävdes upp från åkerjord den 9 juni 1982. Bland utlöpare bildade under året klipptes 5 cm långa stycken med två knoppar på varje. Utlöparstyckena planterades den 10 juni i Mitscherlich-kärl fyllda med måttligt mullhaltig sandblandad mojord, 5 st per kärl på ett djup av 5 cm. Kärlen vattnades upprepat efter behov. Den 22 juni och 14 juli tillfördes NPK-gödsel i form av 50 ml/kärl av en vattenlösning med NPK-gödselmedel (Superba S. 280 ml/10 liter vatten). Behandling med Roundup skedde den 2 september. Kvickroten hade då nått en utveckling som kan anses motsvara en utveckling av kvickroten som är vanlig vid skörd av stråsäd i Mellansverige. Den hade ovanjordiska skott av mycket växlande längd, vilket är typiskt. Bladiga skott utan strån från 5 till 25 cm i längd och skott med strån av längden 40-60 cm (med och utan ax1 förekom i blandning. Under jord fanns ett välutvecklat system av nya utlöpare, oftast flera decimeter långa och mer eller mindre förgrenade. Skotten klipptes med sax på nivån 25 cm över jordytan. Alla strån och blad som nådde högre än 25 cm blev avklippta ungefär så som vid stråsädesskörd. Kortare skott förblev oklippta. Klippning skedde dels två dygn före herbicidappliceringen, dels omedelbart före. Appliceringen av Roundup skedde med hjälp av Wettex-duk vätt med Rounduplösning av olika koncentration - genom "bestrykning" längs de avklippta skotten eller genom "tryckning" antingen mot klippytor eller mot begränsade delar av stråna/ bladen. (Wettex-duk består av ca 35 % bomull och 65 % cellulosa och har förmåga att absorbera vätska motsvarande 10-20 gånger sin egen vikt). Bestrykningen längs skotten (momenten 1.1 och 1.2) gjordes på följande sätt. Ett långsmalt kärl, öppet upptill genom en smal springa, innehöll den aktuella Rounduplösningen. En Wettex-duk doppade ned i kärlet genom springan och hängde vikt över kärlets övre kant och sedan fritt ned till en nivå ca 15 cm under kärlets botten. Dukens horisontella nederkant nådde ca 5 cm ovan överkanten på kvickrotskärl som ställdes på ett transportband under duken. Kärlen fördes på transportbandet under bestrykningsaggregatet med en hastighet av 1 m/sek. Genom att kvickrotsskott och duk vek sig vid passagen under bestrykningsaggregatet, blev skottdelar ovan höjden 10-12 cm bestrukna. Skottdelar och skott därunder blev ej bestrukna. Tryckningen gjordes med en träklots (8x8x4 cm) omlindad med Wettex-duk fuktad med Rounduplösning. Vid tryckning mot klippytorna (momenten 2.1 och 2 2j samlades skotten ihop i handen (så som gjorts förut vid klippningen) och Wettexduken fördes mot ytorna i tre snabba, lätta tryckningar. Tryckning mot skotten 6-8 cm nedanför snittytan gjordes också med skotten hopsamlade i handen och med tre snabba tryckningar med en av klotsens eggar mot skottgruppen, från tre riktningar med ca 120° förskjutning dem emellan. Följande moment med avseende på kombinationer av klippning och typ av Roundupapplicering förekom: 1. Bestrykning längs skotten 2. Tryckning mot klippytorna 3. Tryckning mot skotten 6-8 cm nedanför klippytorna Klippning omedelbart före appliceringen Samtliga ovanstående moment var indelade i undermoment med avseende på appliceringen av Roundup enligt följande: - Ingen applicering av Roundup Varje undermoment representerades av fem kärl, fördelade i fem skilda block. Olika lång tid efter behandlingen bedömdes förändringar på de ovanjordiska skotten enligt följande skala avseende skotten totalt i ett kärl: O. Skotten helt gröna Den 35:e dagen efter behandlingen klipptes de ovanjordiska skotten ned. Utlöparna togs sedan upp från kärlen tillsammans med all jorden som hölls ihop av kvickrotens utlöpare och rötter till en cylindrisk massa. Denna delades i fyra lika stora stycken genom två snitt som skar varandra med rät vinkel i cylinderns axel. En av de sa erhållna fjärdedelarna av jordcylindern togs ut slumpvis. Kvickrotens plantdelar skakades fram och placerades i kärl med ny jord, där de fördelades och myllades ca 5 cm djupt. Alla kärlen överfördes till växthus med en temperatur av ca 8 C (natt) och ca 15 C (dag) för bestämning av uppkomsten av nya skott som mått på utlöparnas regenerationsförmåga. En räkning av antalet skott skedde den 3 november, 27 dagar efter omplanteringen, varefter skotten klipptes vid jordytan och vägdes. En följande återväxt av ovanjordiska skott räknades och vägdes 8 dagar senare, den 11 november. (Tabell 1.) Bestrykning längs skotten gav ungefär samma herbicideffekt i de två momenten 1.1 och 1.2, representerande klippning utförd 2 dygn respektive omedelbart före appliceringen. Preparatlösning strök av också på snittytorna, men den mängd som fästes längs skottet där nedanför bedöms mångfalt större. Tryckning mot klippytorna i momenten 2.1 och 2.2 bedöms ha lämnat en herbicidmängd på dessa ytor av samma storleksordning som på motsvarande ytor i moment 1.1 och 1.2. På skotten omedelbart under klippytorna bedöms ungefär lika mycket ha avsatts som på själva klippytorna. De 2 dygn gamla klippytorna jämte strån eller blad ned till 4-7 mm under dessa ytor var intorkade vid tiden för herbicidapplicering. Resultaten i tabell 1, moment 2.1, antyder inte att någon effekt av betydenhet uppkommit genom applicering på dessa intorkade vävnader. Vid applicering på de färska snittytorna moment 2.2) blev effekten däremot nästan lika god som vid applicering genom avstrykning, trots att därvid kanske 100 gånger så stor mängd applicerades längs skotten som på klippytorna. Appliceringen genom tryckning på skotten 6-8 cm under klippytorna (moment 3) bedöms ha lämnat en större preparatmängd på skotten än applicering enligt 2.l och 2.2, men endast en bråkdel av mängden enligt 1.1 och l.2. Det är då anmärkningsvärt att effekten blivit minst lika stark eller starkare i än i l.1 och 1 2 Klicka här för att se Tabell 1 Även de relativt låga doserna i moment 3 har alltså varit tillräckliga för att ge god effekt. Det är ju också ringa eller nästan ingen skillnad i effekt mellan koncentrationerna 5 och 50% i de skilda momenten. De skillnader mellan olika doser samt mellan momenten 1.1, 1.2, 2.2 och 3 som kan ses rätt slumpartade. De beror till icke ringa del på att enstaka låga skott ej alls reagerade på Roundupapplicering p.g.a. att de utgick från utlöpare olika icke utvecklat något skott av sådan längd att det träffats av herbicid. De kortare skott som via moderutlöparen stod i förbindelse med längre skott eller vilka utgick som sidoskott från basen av längre skott påverkades i allmänhet lika starkt som de längre skott som direkt träffades av herbicid. Herbiciden måste således ha transporterats mycket effektivt i plantorna. En sortering av de underjordiska stammarna i levande och döda eller i olika grad av livsduglighet ansågs mycket svår att göra. Antalet och vikten av de nya skott som kom upp efter omplantering bedöms dock ha givit en mycket god spegling av den mängd livsdugliga underjordiska stammar som fanns vid tiden för omplanteringen. |
